hustruask

Kom hem efter luciaövningen igår kväll och tänkte att jag skulle skrämma min make lite smått. Så jag slog med paraplyet mot både fönstret i vardagsrummet och i köket i tron om att han antingen satt djupt försjunken framför tv:n och spelade fotbollsspel eller oxå på helspänn framför datorn och på facebook med sina pirater och ninjas. Hur som helst föreställde jag mig fnissandes att han skulle hoppa till.
Sätter nycklarna i låset och anar inte att Erik står precis där och säger "BÖ"!!! Gallskriker förstås, lättskrämd som jag är, och det ekar i hela huset och trappuppgången. Haha...stänger snabbt dörren efter mig så att ingen ska ana att det kom ifrån mig. Hoho, mycket får de stå ut med...grannarna.

Så har man påbörjat sina första 15 minuter i rampljuset då. En tid full av paparazzis, kärleksbrev och oönskade telefonsamtal mitt i natten. Njaee...kanske inte så extremt. Dock en tid då man syns i alla fall. Inget jag lider av. Haha. Igår lades bilder och filmer ut på www.nt.se . Man är ju så grYmt kritisk när man ser sig själv så där. Mycket man velat ändra på och retuschera lite granna.... ;P 
Slutklämmen är att jag gärna ser att jag faktiskt inte blir lucia. Visst, jag skulle bli glad och överraskad om jag blev det, men det är inget jag strävar efter som alla de andra unga flickorna jag "konkurrerar" med.

  

Ovanligt för en luciakandidat va!? Har varit lucia en gång och skulle lika gärna kunna gå som tärna, bara jag får vara med på luciadagen och sjunga, vilket jag redan är garanterad.  Men som sagt....ledsen skulle jag inte bli om jag blev the one chosen. Haha...